Barocken kallas den period som följde på renässansen och den inleddes i början av 1600-talet. Praktfullhet och ståtlighet var ledord för konstnärer under denna epok. De ville reta sinnena och fantasin. Även denna konstriktning startade i Italien och bredde därefter ut sig över Europa. Konstverk från den här tiden är ofta mörka och man använde murriga färger. Samspelet mellan ljus och skugga var väldigt viktigt och de flesta konstnärer använde sig av denna teknik för att skapa dramatiska scener och för att framkalla känslor hos betraktaren. Rembrandt van Rijn (som bara brukar kallas vid förnamn, Rembrandt) var en mästare på att använda ljus och färg. Ett berömt verk av honom är “Nattvakten”, en över tolv kvadratmeter stor tavla som föreställer inte mindre än 34 olika personer och en hund. Tavlan vibrerar av liv och rörelse, vilket var väldigt typiskt för barocken.
Ordet barock började användas på 1800-talet och kommer troligtvis från portugisiskans barroco som betyder oregelbundet formad pärla. Det hänger väl samman med hur bevarade möbler från den här tiden ser ut. Formerna är ofta svulstiga och överdrivna. Bordsben kan vara vridna som spiraler och de riktigt lyxiga möblerna var förgyllda med guld.
Liksom under renässansen var religiösa och antika motiv fortfarande vanliga. Helgon och martyrer var populära att måla. Men situationen i Europa såg lite annorlunda ut under 1600-talet. Då utspelade sig nämligen en religiös maktkamp, där den gamla katolska kyrkan utmanades av den nya protestantiska kyrkan. Detta avspeglades i konsten bland annat genom att katolska kyrkan uppförde pampiga byggnader för att visa sin makt, och beställde gigantiska fresker med religiösa motiv att fylla dem med. De protestantiska kyrkor som byggdes vid den här tiden var däremot omålade inuti.
Under barocken skedde också spännande förändringar i norra Europa som fick stor betydelse för konsten. En ny marknad uppstod när köpman och ämbetsmän plötsligt fick pengar att röra sig med. De ville ha stilleben och porträtt att hänga på väggarna. Stilleben är en speciell typ av måleri och tavlorna innehåller endast föremål, som frukt, blommor och husgeråd. Ofta hade föremålen olika betydelser, genom att måla en dödskalle ville man till exempel påminna om alltings förgänglighet.
En måleriteknik som utvecklades och blev allt vanligare under barocken var trompe l’oeil. Det är ett franskt ord som betyder synvilla. De brukade målas direkt på väggen och försökte lura ögat att tro att väggen inte existerade utan att rummet fortsatte med hjälp av att måla perspektiv och naturtrogna scener.