Andy Warhol, född 1928 i Pittsburgh i USA, är en av de stora företrädarna för popkonsten, en konströrelse som uppstod på 1950-talet. Medlemmarna hämtade ofta sina motiv från vardagslivet, det kunde handla om förpackningar, serier och affischer. Popkonsten förde in vardagliga prylar i de fina konstsalongerna och ställde frågan: vad är konst?
1950 flyttade Andy Warhol från Pittsburgh till Manhattan i New York och började sin karriär som reklamgrafiker. Han var bland annat art director för tidningarna Vogue och Harper’s Bazaar.
Andy Warhol har själv berättat att han var besatt av kändisar och populärkultur som barn. Han tillbringade en stor del av sin barndom i hemmet, eftersom han var sjuklig. Sin lediga tid fyllde han genom att samla på filmstjärnor och titta på Hollywood-filmer. Det var då hans fascination för den glamorösa livsstilen föddes.
Runt 1960 började Andy Warhol att föra in reklamannonser och seriestrippar i sina målningar och slog så småningom igenom med sina avbildningar av Campbells soppkonserver och Brilloboxar. Han är berömd för att ha upphävt gränsen mellan konst och reklam.
Andy Warhol hyrde 1964 ett helt våningsplan i närheten av sin bostad och kallade lokalen för The Factory. Denna våning kom att bli en central del i New Yorks nattliv, och spelade även en stor roll i stadens kulturliv. Den fungerade som en scen, både för Andy Warhol och hans många gäster. Celebriteter som Bob Dylan och Mick Jagger hängde gärna där. I samband med att Andy Warhol etablerade The Factory anställde han också flera assistenter. Det medförde att han fick möjlighet att börja massproducera bilder.</p>
Andy Warhol brukade använda en projektor för att skapa sina stora tavlor. Han projicerade en bild på duken och målade sedan av motivet direkt med pensel. Berömda är hans verk som avbildar Marilyn Monroe och Elizabeth Taylor. Efter ett tag började han att måla konturerna med penna innan han färglade. Det här tillvägagångssättet medförde att spåren av konstnären nästan helt försvann. Det var ett typiskt sätt att arbeta under popkonsten.
Silkscreentryck var en annan teknik som Andy Warhol använde. Till en början föreställde screentrycken konsumtionsvaror, som läskedrycker, bilar och tändsticksaskar. Så småningom överförde han istället fotografier, ofta chockerande bilder från dagstidningar.
Andy Warlhol var en mångsidig man som experimenterade med många olika medier. Mellan åren 1963 och 1976 spelade han in 600 filmer. Vissa var bara några minuter långa, andra nästan 24 timmar långa.
Under hela sitt liv var Andy Warhol upptagen av den egna kroppen och han var intresserad av bilden av sig själv. Han kamouflerade ofta sin person, han använde till exempel peruk.
På grund av missnöje med sitt utseende retuscherade han ofta foton på sig själv.
Under 1970-talet bestod Andy Warhols konstproduktion mest av beställningsporträtt, och han fick kritik för att ha sålt sig. Dock finns ett berömt undantag från den här perioden, jätteporträttet av den kinesiske ledaren Mao Zedong, en kommentar till den amerikanske presidenten Richard Nixons resa till Kina.
Andy Warhol dog av komplikationer efter en gallstensoperation 1987. Då hade pendeln svängt och han hade återfått kritikernas uppskattning. Andy Warhol räknas som en av de mest inflytelserika konstnärerna under hela 1900-talet.