Ofta startar en ny epok inom konsthistorien som en motrörelse till den föregående. Så var det även med romantiken, som under 1800-talet gjorde uppror mot upplysningens förnuftstro. Nu blev känslan viktigare än förnuftet. De romantiska målarna var inte så intresserade av att återge den exakta verkligheten, utan ville istället fånga en känsla, en stämning. I naturen hittade de motiv som stormande hav, dimma och månljus. Landskapsmåleri och naturskildringar blev populärt. En del romantiker längtade tillbaka och drömde om ett liv som man föreställde sig var mer okomplicerat. Vid den här tiden hade industrialismen kommit igång och många flyttade från landet och in till städerna. Många kände sig otrygga och drömde därför sig bo
rt från staden.
Romantiken startade i Tyskland och spreds sen över Europa. Speciellt i England blev rörelsen omtyckt. Engelske William Turner är en av konstnärerna från den här perioden. Han räknas som en av grundarna av det engelska landskapsmåleriet i akvarell. En av hans tavlor, “Fiskare till havs”, föreställer en båt på ett gungande hav. Målningen är målad i gult och grönt, konturerna är upplösta och detaljerna skissartade.
Romantiken hyllade och beundrade konstnären som ett skapande geni. Originalitet blev viktigt och därav följde att kompositionen blev allt friare. Romantikerna målade exotiska platser och rena fantasier. Målet var att beröra känslomässigt.